Albin Larslin

I Karlskoga regnar det idag.

  Föga intressant dock när Oskar Nielsen kom hem från Stockholm i tisdags och berättade att Stockholm i år har haft 8 högsommardagar att matcha mot förra årets 28. Undrar vad vi kommer minnas sommaren 2012 för? Javisst, övriga världen kommer väl minnas Jamaicas totala dominans i London-OS och The Dark Knight Rises men just för vårt gamla härliga "Sköget" kommer det nog inte finnas så mycket att minnas. Om några år kommer folk med vemod i hjärtat sucka och säga "Ja ni skulle varit med sommaren 2012, sommaren då Putte togs ifrån oss".

 

Annars är livet för bandet och mig kanon, tackar som frågar!

  Repen med de nya låtarna alvöser varandra och som vanligt ligger vi efter med inspelningarna men det är ju föga oväntat nu för tiden. Om vi nån gång skulle vara i tid med något skulle det vara en allt för stor skräll för att ens ta upp och prata om den. Nej då passar det bättre att vi alltid ligger efter istället.

  Det fortsätter regna, ingen studio idag, inget rep idag, ingen musik idag, massor med träning idag, vad tycker vi om det?

 

Dagens viktigaste händelse har inget med musik att göra men idag är det så att en av mina närmaste vänner, Tommy "The Gun" Heikkinen, har bestämt sig för att fylla 25 år, halvägs till 50 (hans egna ord) och detta fodrar ett stort grattis till honom!

  Sen kan vi bara som ett ytterligare info lägga till att nya singeln nu är klar och lämnad på mixning. Det kan dock komma att ta lite längre än beräknat att få den klar då det är mycket att göra i studion just nu och eftersom vi inte är ända bandet på plats måste vi snällt stå och vänta på vår tur.

 

Annars så var har Foo Fighters precis avslutat REading festival, det är exakt 47 år sedan E-Type kom till världen, vilket 12 år tidigare även Peter Stormare gjorde och debatten fortsätter om huruvida det är ett smart drag att dela upp "Bilbo" i tre olika filmer.

  Svar: Nej det är det inte, det finns alldeles för lite historia i den boken för det. Hur kan man ens komma på tanken att göra tre filmer på en bok som är kortare än den kortaste i Sagan om ringen triologin?

 

Men som sagt, singel klar, dröjer några veckor med släpp, grattis E-Type 47 och absolut viktigast: Grattis Tommy 25, länge leve Finland!

 

Idag är det äntligen dags att avsluta jobbet helt med den första låten på nya skivan.

  Just nu är det rena ormgropen med halvfärdiga låtar i studion. Vissa är nästan helt klara och saknar lite körer och percussion medan andra är lång därifrån och saknar sång, piano, saxofon, kör, m.m.

  Tre låtar är inte ens påbörjade och det enda som finns på de låtarna finns det bara slask-trummor, slask-gitarr och slask-sång utan någon riktig text.

  

Allt detta gör det såklart svårt att få arbetet att flyta framåt på ett bra sätt. Det är helt enkelt för mycket att hålla reda på samtidigt. Så för att inte tappa bort oss helt har vi bestämt att göra klart en låt i taget istället för alla samtidigt som från början var vår plan. Det tar lite längre tid men ger förhoppningsvis ett bättre slutresultat.

  Det bra i det hela är att den nya singeln "Det slutar vid havet" ska vara helt klar ikväll. Vid 18-tiden ska vi lägga på de sista körerna och sedan är det bara att lämna ifrån sig låten för mixning vilket inte borde ta allt för lång tid.

  Sen tar det någon vecka innan det är ute på Spotify, Itunes och liknande sidor men håll utkik för det kan ju hända att vi lägger ut låten för nedladdning några dagar innan den når alla "icke-nedladdningsbara-ställen".

  Ha en härlig söndag!

 

Man skulle kunna tro att helgens viktigaste händelse är att kanal 5 just nu sänder Shine a Light dokumentären med Rolling Stones, att Foo Fighters igår rundade av den första dagen på årets Leeds festival med att spela alla sina stora hits eller att tv 4 ikväll visar Iron man 2 på bästa sändningstid.

  Dock så hamnar alla dessa händelser i skuggan av att trummisen i The Bad Dressed Arctic Explorers, Nicklas Andersson, i mitten av veckan passade på att ta ett välförtjänt motorcykelkörkort, stort grattis till Nicklas!

  Ganska bra att ta ett körkort på bara tre lektioner dessutom. Det viktigaste är dock att han ser otroligt bra ut i sitt skinnställ, stilen framför allt!

 

Vad gäller musikfronten så repar "The BDAE" (mäktig förkortning) just nu hårt på både gamla och nya låtar för att få upp någon slags musikalisk standard lagom till skivsläppet i oktober. Det är i och för sig ganska långt kvar dit men repa är ju alltid kul och dessutom blir det ju några öl på repen så det går ju inte direkt i superfart. 

  Det blir ju dessutom en hel del att göra när vi dessutom ska göra klart skivan som vi håller på med. 

  Den enda uppdateringen som finns att göra vad gäller skivan är att nya singeln kommer att vara helt klar imorgon men det återkommer vi med då. 

 

Vi ska väl också se till att sytra upp lite mer officiella bandbilder än den ni ser nedan, även om den är sjukligt talande för hur det går till i bandet!

  Glöm inte heller bort att videoklipp från inspelningarna till videon kommer någon gång under veckan.

The B.D.A.E

Eftersom Nicklas är så snygg föräras han med 2 bilder!

 

 

 

  Vi repade typ jämt och gjorde låtar i en rasande fart, en hel del bra och en hel del dåliga som det är med alla band. Vi fixade scenkläder, gjorde backdrop själva, mailade en massa spelställen, trodde vi var betydligt större än vad vi egentligen var, tävlade med andra band i Kga och så vidare. Framförallt hade vi sjukt kul och vi bodde mer eller mindre i replokalen under några år. Vi gjorde spelningar runt om i Sverige och spelade in en ep, alltså den EP:n som jag hittade i lokalen häromdagen. Nu kan ni förstå att nostalgin var total!

  Samma kväll gav jag bort en EP till Mattias som lirar med mig i "Torsdagsklubben/Tisdagsklubben/Bandet som söker nytt namn" och han tyckte att vi var kanon. Undrar om han ljög eller inte?

Ja vi tar väl vid precis där vi slutade så att ingen tappar bort sig för att sedan aldrig hitta tillbaka till den röda tråden som vi haf de senaste dagarna.

 

Lördagens inspelningar slutade alltså med att vi blev klara med intro och outroscenerna till videon, att en lampa som var viktig för scenen smälte och att vi drack öl på kvällen, några öl för mycket kanske...

  I alla fall så startade söndagen kanon med att vi försov oss och vaknade upp 10 minuter innan vi skulle börja filma. Självklart kände vi oss som riktiga proffs när Kajsa fick komma hem och se oss äta mackor, ladda kameror, packa väskor och klä på oss i en rasande fart samtidigt som vi såg henne prova kläder inför den kommande filmningen.

  Efter den lilla förseningen, vi var ju ändå rätt effektiva, så var det dags för tagningar med Kajsa, Andreas och Tilda. I en gränd bakom Konsum i Fröding (ja för er som inte är från Karlskoga säger väl inte den informationen så mycket) jobbade vi sedan med tagningar ända fram till lunch. 

  Vårt största problem var att vi var lite kort om statister, ja vår budget var ju inte direkt någon Hollywoodbudget, men Kajsas pojkvänn Fredrik gjorde ett kanoninhopp som statist och skyltskrivare. Tack för det Fredrik, vi är mest nöjda med skylten!

 

Efter lunch drog vi till Lunedet (även detta helt onödig information om du inte är Karlskogafödd) och spelade in lite inspirerande scener vid sjön. Jobbet flöt på bra när vi bara hade en skådespelare att jobba med (en sjukt duktig sådan kan tilläggas. Dock så lyckades ju Erik och jag glömma en liten viktig detalj till inspelningen, kameran...suck.

  När vi för andra gången äntrade portarna till Lunedet så visade det sig att även Kajsa glömt en sak, en viktig päls som skulle användas i slutscenen. Efter att ha förbannat oss själva och Gud ett tag så bestämde vi oss för att strunta i vårat dilemma och göra det vi kunde för att sen ta det allra sista nere vid Näset i Karlskoga (tredje platsen utan betydelse).

  Kajsa var lysande, vi kan inte tacka dig nog Kajsa, vilket gjorde att inspelningarna flöt på hur bra som helst.

  Vid klockan 18:00 var vi i alla fall klara och efter en hård men lysande helg så kändes det kanon att få skicka hem Erik till Sandviken med sjukt mycket material som nu ska klippas ner till ca: 4 minuter.

 

Även om det är mycket jobb kvar att göra så är vi nu halvägs till musikvideo släpp.

  Det faktiska släppet av videon kommer att ske i slutet på september men var inte ledsna. Innan det ska vi nämligen släppa första singeln "Det slutar vid havet" som kommer i början av september. 

  Omslaget, som togs nu i helgen, kommer att publiceras här på sidan om någon vecka och snart kommer även lite officiella bilder samt videoklipp från inseplningarna.

  

Jag vill ännu en gång tacka alla som hjälpt till med videon och jobbat stenhårt för att få den färdig:

  Kajsa, Tilda, Andreas, Tommy, Linus, Karl, Sammi, Fredrik, Nicklas, och självklart Erik, tack så jättemycket!

 

Ps. Kolla in bilder från dag 2 på www.facebook.com/albinlarslinband

Tilda, Andreas och Kajsa

Tilda och Kajsa

Kajsa och Erik

Det var en hård helg som nu flyr bort från oss men det var också en riktig kanonhelg!

  Som jag sa igår så finns det otroligt mycket att visa och berätta från helgen och för att inte tråka ut er så tar vi inte allt på en gång utan vi börjar med lördagens inspelningar som gällde bandet och intro/outroscenerna med vår yngsta skådespelare Tilda Larslin.

 

Det började faktiskt redan på fredagen när regissören och filmteknikern Erik Ström anlände från Sandviken med sjukt mycket filmprylar i bagaget på sin bil.

  Därpå följde ett lång planeringsmöte som av någon anledning hölls på det bästa kebabstället i Sverige. Det dåliga är att detta ställe ligger i Nora (åk dit om ni har vägarna förbi), förstår inte varför vi drog iväg 4 mil för att ha planeringsmöte?

  Efter sjukt god kebab, ett misslyckat försök att köpa Noraglass och många långa planeringstimmar senare var det så dags för att börja spela in.

 

På lördagens morgon drog det så äntligen igång.

  Från klockan åtta på morgonen jobbade filmteamet hårt med att sätta i ordning ljud och ljusanläggningarna så att allt skulle vara på plats när bandet anlände vid klockan tio.

  Samtliga bandmedlemmar infann sig exakt klockan tio (det har aldrig hänt förr) och exakt klockan halv elva drog inspelningarna igång. Mer än 20 tagningar ur olika vinklar plus minst två individuella tagningar var och tagningar bakifrån på våra ryggar krävdes innan regissören ansåg att han hade tillräckligt med material för att kunna få oss att se bra ut på videon.

  Trots att det tog bort emot 4 timmar så jobbade alla stenhårt och det flöt på hur bra som helst. Att spela in i ett trångt trapphus med sjukt hög volym är inte det lättaste men alla ansåg tydligen att lite lock för öronen sällan har skadat någon.

 

Efter att ha avtackat ett hårt arbetande band som var sjukt trötta efter fyra timmar med "bomberna över London" i öronen så var det dags för intro/outrotagningar med Tilda Larslin.

  Det var såklart enklare att jobba med bara en skådespelare i en mindre lokal men efter att en viktig lampa smält samtidigt som lokalen tycktes reflektera allt ljus i världen var vi nära att ge upp. 

  Tillslut fick vi dock ihop allt material vi behövde och runt klockan 18.00 var vi klara.

 

Nu finns en hel del oredigerade (inoficiella) bilder från inspelningarna på vår facebook: www.facebook.com/albinlarslin 

  Glöm inte att gilla vår sida om ni ändå har vägarna förbi.

  Imorgon kommer bilder och berättelser från inspelningsdag 2 men Kajsa Haavikko Leksell, Andreas Hoffner och Tilda Larslin.

Bandet!

Tagningar bakifrån

Tilda under introscenen

Världens tröttaste filmteam

Då var det äntligen klart!

  Efter världens mest intensiva helg så är vi ÄNTLIGEN klara med alla inspelningar till musikvideon till nya singeln "Det slutar vid havet" som kommer att släppas under de första veckorna av september.

  Inspelningarna har gått hur bra som helst och även om det varit en riktigt arbetsam och slitig helg så har alla jobbat hur bra och hårt som helst och jag är jättenöjd och jättetacksam emot er alla som ställt upp och arbetat nonstop hela helgen med något som kan liknas vid en vuxen pojkes lek. 

  Det finns otroligt mycket att visa och berätta om helgens inspelningar och för att inte trötta ut er så gör vi två inlägg av det för att få med allt.

 

Vi kommer att släppa bilder och videoklipp från inspelningarna senare under månaden samt intervjuer med regissören Erik Ström och bakom scenerna material. Imorgon släpper vi (med undantag för några få bilder som vi släpper idag för presentationens skull) de första bilderna från inspelningarna och då kommer ni också att kunna läsa om hur inspelningsdag 1 gick till.

  Jag vill dock redan nu passa på att tacka alla som hjälp till med videon och jobbat stenhårt under hela helgen för att få det att bli så bra som möjligt.

 

  Bandet:

  Linus Karlsson elgitarr, Karl Sjöberg bas, Sebastian "Sammi" Salmijärvi trummor och Nicklas Andersson piano. Tack för fantastisk musik och inlevelse under de hårda inspelningarna i ett trångt trapphus. Med ett band som er och med er entusiams är det inte svårt att spela in en musikvideo.

 

  Skådespelare:

  Tack Tilda Larslin för att du står ut med och ställer upp på din allt för sjuke storebror som drar in dig i trånga inspelningslokaler och släpar dig över halva Karlskoga iförd prinsesskläder. Tack för ditt fantastiska skådespel och för att tyckte att det var så kul. Du är bäst!

  Tack Andreas Hoffner för en helt oväntad skådespelartalang. Du gav verkligen din roll en sjukt viktig karaktär och gjorde jobbet lätt för oss. Tack också för att du alltid står ut med mina projekt utan att klaga och alltid ställer upp när jag behöver dig. Bättre vänner än du finns inte.

  Tack Kajsa Haavikko Leksell för en fantastisk skådespelarinsats. Din otroliga entusiasm och glöd för projektet var precis vad vi behövde. Att du sen inte behöver regisseras alls och tar så många fantastiska initiativ i ditt skådespeleri gör dig till helt ovärderlig för videon. Din karaktär kommer att bära upp hela videon precis som du bar upp din karaktär. Vi gjorde helt rätt val när vi tog in dig i teamet, något vi aldrig kommer att ångra.

 

  Filmteamet:

  Tack Tommy Heikkinen för otroligt hårt jobb bakom kamerorna. Alla team behöver någon som är så jäkla entusiastisk att man inte riktigt vet vart man ska ta vägen. Tack för hjälpen med planeringen, intervjuerna och idéerna. Tack också för att du, precis som Andreas, står ut med mig och mina sjuka idéer. Du är en stor inspiration i mitt arbete och utan dig hade det här aldrig gått!

  Tack återigen Andreas Hoffner och Linus Karlsson för ert brinnande intresse i videon och för alla idéer och allt ert hårda jobb vid sidan av kameran. Idén var Eriks men projektet var vårt. Utan er och Tommy hade det här fortfarande varit en idé.

  

STORT TACK!

  Till Erik Ström. 

Utan din regi, din idé, ditt tålamod, dina kameravinklar, ditt jobb med ljuset, din entusiasm, ditt otroligt hårda jobb med skådeselarna och lokalerna och din tro på projektet hade alla vi andra varit helt oviktiga. Det här är från början till slut helt din förtjänst och jag är otrolig glad att få jobba med någon så duktig och så ambitiös som du.

  Jag vet att du har mycket tugnt och krävande redigeringsjobb framför dig men jag är inte ett dugg orolig, du är grym! Tack! 

 

(Fler bilder kommer som sagt att komma upp imorgon tillsammans med ett inlägg om inspelningsdag 1. Redan nu släpper vi dock några få bilder. Ni som inte följt inspelningarna på instagram och twitter hittar fler bilder på www.facebook.com/albinlarslinband)

"Filmteamet"

Linus Karlsson, Andreas Hoffner, Erik Ström och Tommy Heikkinen

"Bandet"

Karl Sjöberg, Sebastian "Sammi" Salmijärvi, Linus Karlsson och Nicklas Andersson

"Skådespelare"

Tilda Larslin, Andreas Hoffner och Kajsa Haavikko Leksell

Tack allihopa!

"Det slutar vid havet"

 

Imorgon drar det igång på allvar!

  Idag anländer Erik Ström direkt från Sandviken för att sova hos mig. Det ska bli jättekul och vi ska ha pyjamasparty och kuddkrig!

  Förutom dessa något absurda lekar för 2 killar på 22 bast så ska vi också ägna vår tid åt inspelningen av musikvideon till första singeln på nya skivan "Det slutar vid havet".

  Vi ska försöka köra ganska frekventa uppdateringar om hur det liveuppdateringar här på bloggen med bilder och annat men vill man ha ordentlig info så är det txitter: @LarslinMusic som gäller.

  Bäst bilder hittar man på instagram: AlbinLarslin men som sagt. Vi ska försöka hålla bloggen uppdaterad också.

 

Vi börjar redan idag med att bestämma de inspelningsplatser som vi kommer att använda oss av samt rigga upp ljus och bild i den mån platserna och vädret tillåter. Om ni ser två smygande killar som håller till i Karlskoga området så kan ni alltså vara ganska säkra på att det är vi.

  På lördag fortsätter vi sedan på allvar med tagningar av samtliga bandscener som kommer att finnas med i videon plus inspelningar av de för och efterscener som ska vara innan videon börjar och när den är slut.

  På söndag blir det sedan tagningar på själva huvudhistorien med teaterpedagog Kajsa Havikko Leksell i huvudrollen.

 

För att göra något annat avslutar vi med USA nostalgi!

Ja så är det!

  I helgen kommer Erik Ström (utbildad inom medians underbara värld), som vanligt vet jag inte vilken typ av utbildning han har men den är tydligen rätt "fancy" till Karlskoga för attt spela in vår andra musikvideo.

  För er som sett den förra musikvideon kan vi ju berätta att den spelades in under två dagar i Karlskoga med närområde och att manuset (i den mån det ens fanns ett manus) uppfanns mer eller mindre på plats, allt eftersom inspelningarna framskred. Detta resulterade i en video som är väldigt "Arty" och konstnärlig men också ganska svår att följa med i med många olika historier och vinklar.

 

Den här gången har vi helt bytt inriktning på våra tankar vad gäller videon. Medan den förra som sagt var väldigt spontan och skrevs på plats är den här otroligt planerad med skådespelare, ett ordentligt manus och en klar historia genom hela videon. Vi har jobbart hårt med att hitta rätt platser, människor och miljöer för videon och vi hoppas det ska betala av sig i den färdiga produkten.

  Det är såklart ganska långt kvar tills videon finns att titta på men så länge ska ni få ordentliga rapporter om hur arbetet med den framskrider. Igår repade vi med livebandet, eller om ni så vill: The Bad Dressed Arctic Explorers för första gången på länge och även om alla inte var med gick det helt okej.

  På lördag ska alla scener med bandet tas och på söndag ska samtliga scener med skådespelarna spelas in.

 

Fortsättning följer...

Linus Karlsson på gitarr

Karl Sjöberg på bas

Sebastian "Sammi" Salmijärvi på trummor

Albin Larslin på sång

 

Igår var en riktig kanondag i studion!

  Den här sommaren har, precis som de flesta sommrar, inneburit att studion har blivit lidande för att det har förtärts för mycket alkohol, hängts för mycket på nattklubben (ja Karlskoga har bara en) och suttits för mycket på parkbänkarna nere vid sjön.

  Därför känns det extra bra att sommaren nu börjar lida mot sitt slut så att livet i studion kan återvända med full kraft. Allt slöande och hängande gör en trött och dessutom finns det väldigt få skivor som gör sig själva.

 

Som tur är så såg vi till att bryta det dåliga mönstret igår genom att lägga några kanonstämmor på sången.

  För att vara helt ärlig var det inte alls min egen förtjänst, inte ens nästan. Min egen sån är nämligen som den alltid varit, ostämd och falsk. Men sången som las igår var det inte.

  Tove Ullsåker, all cred till henne, var nämligen där och bidrog med några perfekta tagningar som tog ungefär 10 minuter att lägga. Jag vill inte vara sån men för mig hade det tagit en halv dag att fixa till, om jag ens hade lyckats... 

  För övrigt kan nämnas att Tove egentligen är designer och har precis kommit in på "Designskolan" i Borås. Förlåt Tove men jag vet inte vad den heter på riktigt! Hon är en kanontjej som jag lärde känna för att hon gick någon klass över mig på estetiska programmet i Karlskoga. Efter det minns jag att jag och en kompis hjälpte deras band på en spelning när dom var förband till Detektivbyrån i Örebro. En spelning som var kanon!

  För övrigt är Toves band kanonbra och väl värda att kolla in: http://www.myspace.com/phomicmusic

  

Eftersom jag har så bra koll i studion glömde jag såklart helt bort att ta bilder av inspelningarna så den enda bilden som finns är den Tove använder som profil på Instagram..."Arty".

TOVE!

Albin

  

Ännu ett gig med världens bästa coverband "Tisdagsklubben" genomförts med den äran under helgens fantastiska dagar. Den här gången var det Svartviksvägen i Karlskoga som fick ta emot finbesök under lördagskvällen.

  Det var inte bara så att det bjöds på underbar musik utan samtidigt pågick även en fantastisk kräftskiva där det flödade snappsvisor, kräftor i mängder, härligt galna upptåg av de ånga närvarande och djupa diskussioner kring vilka låtar bandet skulle spela under småtimmarna!

 

Det viktigaste som framkom under festen var dock att "Tisdagsklubben" absolut måste byta bandnamn. Det började med att basisten (jag själv) fick ta emot hård kritik för att (i ett blogginlägg) tidigare under veckan ha refererat till bandet som just "Tisdagsklubben". Den allmänna åsikten i bandet var att bandet aldrig hetat "Tisdagsklubben" utan "Torsdagsklubben". 

  När detta problem uppstått kom en av de närvarande (vi är dig evigt tacksamma Janne) med upplysningen om att "Tisdagsklubben" i begynnelsen (alltså någon gång på 60-70 talet) var slang för ungdomsmottagningen. Det var nämligen på tisdagar som ungdomsmottagningen hade drop-in för att testa sig mot Klamydia och andra mindra härliga sjukdomar. Alltså kallade människorna som var där stället för "Tisdagsklubben".

  Roligt var också att ungdomsmottagningen hade samma väntrum som det för vaccination inför utlandsresor. Naturligtvis skulle alla ut och resa!

  Dessa historier resulterade till slut i att bandet bestämde sig för att byta namn så nu är vi alltså på jakt efter ett nytt bandnamn. Har ni förslag så är det bara att höra av sig men med tanke på standarden på det förra namnet så är vi såklart grymt kräsna.

 

Annars vill vi tacka värden och värdinnan för en fantastisk kräftskiva och att vi fick möjligheten att spela! 

Fler bilder från spelningen finns på www.facebook.com/albinlarslinband

 

am

Ja ni hörde rätt!

  Ostämda sånginspelningar och brustna popgitarrer i all ära men just idag ska det handla om rock 'n' roll på hög och omutbar nivå!

 

I veckan, jag tror faktiskt att det var igår, släppte det Karlskoga baserade bandet Bad Poetry Band sin nya skiva: The One Way Romance.

"From Karlskoga, the darkest corner of Wermland, Sweden, four boys with a large portion of snuuze, filled up with booze, on the loose with a overdozed super ego ruse. We all met at job and decided to start a rock n roll band. Performing songs just like our childhood heroes did back in the days.

Bad Poetry Band arose from the ashes off a couple of sleepy local groups to enter the stages as a fresh

Alla har favoritband! 

  Ja det är sant...och är det inte det så lider jag med alla människor där ute som går misste om att ha det där bandet som alltid, vad som än händer, kommer att vara och förbli riktigt, riktigt oslagbara!

 

Själv har jag mer än ett favoritband. De flesta av dem är favoriter därför att jag börjat lyssna på dem i olika epoker av mitt liv, ofta när det var just den musiken som behövdes. Tänker man så, så betyder ju det att de flesta av mina favoritband är favoriter mest av en slump och hur kul är det egenltigen?

  Nej, såklart har jag favoritband som jag lyssnar på bara för att deras musik är fantastisk, i alla fall i mina öron, men oftast är det faktiskt både och. Kalla det en lycklig tillfällighet när rätt musik och rätt sinnesstämning möts men så är det i alla fall.

 

Ett av mina allra första och definitivt största favoritband var och kommer alltid att vara Kent, Sveriges bästa rockband!

  Jag började lyssna på dom i slutet av 7:an på initiativ av min bäste vän Linus Karlsson. Han i sin tur fick tipset av sin musiktokige morbror Jan (som för alltid finns kommer att leva kvar i våra hjärtan).

  Jag började lyssna på en låt som heter "Jag vill inte vara rädd". Det var något med elgitarren som gjorde mig galen och senare under sommarlovet var det den första låten jag kunde spela på gitarr. 

  De kommande månaderna gjorde jag inget annat än att lyssna på Kent, spela gitarr och försöka få till samma frisyr som Sammi, gitarristen i Kent. Det var dock ett hopplöst företag med tanke på att jag sedan 7:an har haft sjukt lockigt hår medan Sammis lugg var rak som vägarna i Nevada.

 

Jaja, det drar iväg mer och mer det här. Det jag vill komma till är att medan indievågen idag fortsätter att leverera halvbra på halvbra band så finns det sådana band man alltid kommer att återkomma till när det blir för "söligt" att lyssna på nya hippa popband från England och USA.

  För mig är Kent ett sådant band och när jag sitter på bussen till Örebro på väg till jobbet och lyssnar på "Du och Jag Döden" så spelar det inte direkt någon roll att de senaste skivorna kanske inte varit lika stora mästerverk som de första. Magi är alltid magi!

  @KentTheBand

Undrar ni vad jag gjorde när jag gick i åttan, inte?, nej det är ganska ointressant egentligen för jag gjorde väl vad de flesta 14-åringar gör, spelade landhockey, drömde om flickor, kastade äpplen på bilar o.s.v.

  En av de viktiga upplevelserna i detta annars ganska menlösa framfarande genom tonåren var dock min konfirmation. Inte just för Jesus skull utan för att i Österledskyrkan i Karlskoga fanns, och finns än idag så vitt jag vet, en fullt utrustad replokal.

  För många andra var replokalen bara ett av kyrkans många uppehållsrum men för mig och mina kära vänner Linus Karlsson, Martin Larsson och Rickard Lundberg var det himlen på jorden.

  Jag hade spelat lite gitarr innan fast inte speciellt mycket. Nu vart det en helt annan livsstil som väntade oss. 

  Rickards morsa var aktiv inom kyrkan så vi fick låna nycklarna till kyrkan och vi var där mer eller mindre hela tiden. Efter skolan, innan skolan, på loven, på helgerna, på lektionstid, jämt. 

  

Man kan väl säga att vi var mer entusiaster en musiker. Vi älskade att repa, helst i bar överkropp, på helgerna och dricka kaffe från kyrkans kaffemaskin. Musiken som framfördes var också otroligt "arty". Förutom att framföra Metallicas "Enter Sandman" och några Zappelin låtar gjorde vi också egna hits med namn som "Pythagoras Sats", en valspunk låt med refrängraden "vem fan kan svälja Pythagoras sats", Episkt!

 

Jaja, hur som helst så var det här någonstans mitt musikaliska intresse föddes så det är väl inte mer än rätt att jag hyllar Österledskyrkan med några fina rader.

Vårat hem under 8:e och 9:e klass!

 

Idag var jag i studion, min vana trogen, för att lägga lite sångspår och spela in slaskversioner till dom 3 sista låtarna på skivan. Jovisst vet ni, det börjar allt dra ihop sig nu. Mer än hälften av låtarna är mer eller mindre klara med undantag för sång och körer så nu går vi in i en av dom sista faserna.

  Dock var det inte det jag ville prata om just nu utan något helt annat:

 

Idag var det ett band bestående av 3 stycken härliga Karlskogakillar i den stora stuidon (just nu håller jag till i den lilla) för att färdigställa inspelningarna till två av sina osläppta mästerverk och jag tänkte passa på att ge dom lite cred för att dom tar upp min studiotid så jag slipper vara ensam på dagarna.

  Simon Gleisner, David Persson och Simon Baeckström bildar tillsammans "Liquid Squidfish" (jag ber om ursäkt om namnet är felstavat killar), ett helt okänt men dock så attraktivt Karlskogaband som i en värld av rocktrummor och ylande gitarrer gör något härligt och ovanligt med musiken. Vad dom gör är dock oklart? Eller så är jag bara allt för tappad för att förstå vad det är, vad vet jag?

  Dock så är deras musik en blandning av härliga jazziga-ackord, rumlande basgångar från 60-talet och cymbalbaserade vobbel-trummor. 

  Medan de flesta lirar rock nu för tiden, i alla fall så lirar ju alla "alternativ" musik, finns ens ordet alternativ längre? Är inte ordet "alternativ" en metafor för "vanlig" nu för tiden? Så lirar "Liquid Squidfish" härlig oalternativ musik!

  Låtarna lär väl vara uppe på nätet inom en snar framtid så håll utkik på facebook och kom ihåg vart du hörde det förs: Liquid Squidfish!

Killarna i Liquid Squidfish

David lägger sång

Simon Baeckström

Världens mest tappade tekniker: M. Nowak

 

 Två korta men ack så viktiga meddelanden till er kära läsare:

  Idag har bandet fått en ny Twitter sida samt en ny Facebooksida där ni kan följa oss och våra förehavanden på en sjukligt utförlig nivå, speciellt ni som har tvitter.

  Spana in oss på @LarslinMusic, nej det är inte det bästa namnet men det får duga så länge, vi kanske byter det längre fram.

  Följ oss också på www.facebook.com/albinlarslinband där vi länkar till bloggen och lägger ut viktiga nyheter som gäller inspelningarna, musikvideon, bandets medlemmar och mycket annat!

 

 

 

Igår var det torsdag. 

  I mitt liv innebär torsdagarna långa, härliga, utdragna rep med världens mest seriösa band: Tisdagsklubben!

  Ja, av någon anledning så heter vi Tisdagsklubben fastän vi repar på uteslutande på torsdagar. Jag tror det beror på att vi faktiskt, en enda gång, repade just på en tisdag och det var då vi kom på namnet.

  En annan förklaring kan vara att när vi hade vår första spelning så hade vi inget namn och när Jonas (Genial leadsinger) skulle presentera oss så gjorde han det som "Tisdagsklubben".

 

Tisdagsklubben har 5 stående medlemmar som är med och repar:

  - Jonas Schyllert: Förutom att vara leadsinger, körsångare, spela munspel, percussion och akustisk gitarr så kommer Jonas också ifrån Skåne och bidrar till bandets blandade dialektmysterier. Jonas har dessutom gjort en hel del egna låtar som bandet spelar med lysande resultat. Ja, vi är något man skulle kunna kalla "musikprostituerade" för Jonas.

  - Mattias: Jag vet tyvärr inte vad Mattias heter i efternamn, ledsen Mattias, du förblindar mig alltid med ditt vackra utseende. Mattias lirar akustisk gitarr, Mandolin, är körsångare och ibland leadsångare. Hans viktigaste uppgift i bandet är dock att lira ägg på "I will survive". Han är mest känd för att ha varit bland dom 10 bästa pingisspelarna i Syd-Sverige en gång i tiden.

  - Allen, Alan, Alen???: Sorry Skotten? Jag vet inte hur man stavar Allens namn och jag vet inte vad han heter i efternamn: Vad är jag för dålig människa? Allen (vi håller oss till den stavningen för nu) är den mest utländska killen i bandet och även han bidrar starkt till bandets dialekt. Måste såklart även säga att Allen är chef över dom andra killarna (som jobbar på arbetsförmedlingen). Ja jag vet, så länge jag lirar i det här bandet kommer jag ALDRIG att gå arbetslös.

  - Stefan Lager: Bandets viktigaste medlem! Det beror dock inte på hans fantastiska pianospel eller hans lir på Cajon. Nej Stefans rykte grundas på att han är innehavare av en helt overdelig klenod, bandets Espressomaskin! När tiderna är tunga och fingrarna sviker på gitarr och bas, då är en kopp kaffe allt man vill ha! Stefan håller oss också med husrum (vi repar i hans förråd) och styr upp otroliga spelningar.

  - Albin Larslin: Bandets yngste och mest orutinerade medlem. Förutom ett genialiskt utövande på sitt instrument bidrar denne otroligt vältränade och intelligente yngling även till bandets rytmsektion med oslagbart lir på Cajon och Claves. Albin är 1.90 lång och har en perfekt angiven vikt för sin ålder. Han gillar musik, fysisk aktivitet i alla dess former, intagande av alkoholhaltiga drycker, Jason Segels kroppsform och dubbeltrap!

 

Ni kommer få höra mer av Tisdagsklubben inom kort då det är en del spelningar på gång. Endast förstklassiga spelningar givetvis, t.ex: Så har vi nästa lördag en kräftskive-spelning i Stefans trädgård för familjer och vänner. Intresserade människor kan bara höra av sig för en biljett!

Världens mest seriösa rep!

I'm on fire - Bruce Springsteen

Mattias och Stefan innan vår första spelning på Kupolen