Albin Larslin

Vi möts upp och går ut och går. Vi pratar om vårat gemensamma och ogemensamma liv. Om våra flickor och våra pojkar. Våra vänner och våra fiender. Vilka vi ska göra slut med och vilka man borde träffa mer. Vi pratar om Karlskoga och Stockholm, England och Sverige. Vi pratar om musiken vi lyssnade på förut och musiken vi lyssnar på nu. Om att Prince är bokad till Way Out West, är det stort eller inte? Vad har han gjort egentligen, har han gjort allt?

Vi äter mat, dricker cola. Vi pratar skit och öser beröm. Vi förundras över vår egen tafatthet. Vi förundras över andra människor. Vi hatar jobbet, älskar sommaren. Vi gör upp planer, dumpar idéer, bestämmer oss. Vi övertalar varandra, övertalar oss själva. Vi tänker om, tänker nytt, tänker inte alls. Vi blir förbannade, upprymda. Vi pratar om ensamhet, närhet. Skriker är tysta. Är verkligen Usama död? Skitsnack!

Vi är lätta att ha att göra med, lätta som människor är lätta när dom inte direkt har sorger. Vi är bara lite rastlösa!

"The times are tough now, just getting tougher
This old world is rough, it's just getting rougher
Cover me, come on baby, cover me"

Vi ägnar hela kvällen åt att tömma och bli av med saker och det känns helt okej. Vi börjar hos Andreas. Där tömmer jag en halv box vin medan Andreas tömmer en flaska och Sherif tömmer sina öl. Sen tömmer vi några shotts och efter det våra hjärtan. Vi är djupa och sarkastiska, svåra och kunniga. Vilken pyramid var egentligen störst? Hur bred är Nilen? Vad är Sfinxen egentligen för djur? Vilka var de 7 första storverken? Världen är full av frågor.

Sen skiftar vi i humör samtidigt som våra glas blir tomma. Vi blir glada och lätta. Plötsligt handlar samtalet uteslutande om händelser i våra liv. Om bragder och flickor. Vi skryter och skrattar, retar varandra och slåss i soffan. Nu tar vi sista shotten och har med det tömt våra tre första saker för kvällen. Våra vinglas, våra shottglas och våran gemensamma känslobank.

Vi trotsar ösregnet och går till Break Bar. Det är ändå roligare än att ta en taxi. Vi skrattar och sparkar på saker hela vägen och ingen märker att vi är genomblöta när vi kommer fram. Där firar vi dagens födelsedagsbarn med pompa och ståt. Andreas bjuder på shots och jag slår ut hans öl på hans flickväns ben. Dom blir inte ens arga, världens näst bästa par, tack Lina och Östen!
  Sen hänger vi vid ett bord. Nu är vi världens modigaste människor. Vi pratar med människor vi inte känner och berättar roliga historier om händelser vi varit med om. Vi är engagerade och otroligt bra på att lyssna. Vi känner och håller med, säger emot och debatterar. Folk hopar sig vid bordet. Hur bra är egentligen PIP? Ska ni också dit? Vad ska ni se? Jag gillar också det bandet! Hur Kand du inte gilla dom? Du är fan sjuk!
Tackar ni som var där, ni var med och gjorde kvällen!
  När vi lämnar Break har vi tömt lite mer grejer: Vårt engagemang i diskussioner och vår samlade humor och historiebank.

Nu gäller Harrys. Vi har övergått från modiga till helt galna. På Harrys träffar man som infödd Karlskoging precis alla man någonsin känt och träffat. Vi hänger i baren och köper drinkar till de som förtjänar dem. Vi pratar med bartendern, någon vill få henne att klä av sig men han tystas ner och körs iväg. Flickan är ju trevlig för helvete, dessutom vill man ju få sina drinkar i tid. Vi hänger runt, jag blir kallad idiot, Andreas dricker för mycket, vi tycker att dom vi inte känner är dom bästa vi träffat.
  När vi lämnat Harrys har vi tömt vårt engagemang för andra människor och våra plånböcker.

Vi går hemmåt. Springer på flickan jag älskar och min bästa barndomsvän. Ibland har man tur. Slaskar i sig lite pizza på Mr: James. Bär min flickas vän på ryggen, springer i skogen med Viktor, försöker undkomma hemmet ett tag till.
När vi tillslut är hemma har jag tömt min benstyrka och mina hjärnceller.

Vi har ett ställe i stan dit alla som inte orkar, kan eller vill dansa går. Dit går också dom som inte orkar lyssna på allt för hög mespop musik och dom som faktiskt vill prata med varandra utan att slicka varandra i öronen hela tiden. Det är också ett tillhåll för de som gillar att vara asfulla så ofta som möjligt, de som vill vara svåra och prata om "djupa meningsfulla saker", de som vill slyna och de som vill ragga på tjejer i skinnjacker och tatueringar med en snus i munnen. Det är också det enda stället där man kan komma in utan att vända ut och in på sin plånbok.
 
Fråga: Vad händer om man på ett sådant ställe ställer in ett ungdomsband med allt för mycket hormoner och färgad kroppsbehåring i ansiktet som tror att deras musik kommer att revolutionera hela musikvärlden? Och dessutom tar betalt för att om nu någon skulle vilja världens bästa rockband så ska dom allt betala också.

Svar: Ingenting!
Det enda som händer är att människorna som egentligen tycker om att sitta still och prata med varandra och inte gillar att riva sina kläder till den briljanta textraden "Om sanningen ska fram, vill du ligga med mig då" plötsligt inte har någon vettigt att göra på lördagkvällen.

Då kommer vi helt enkelt in på nästa fråga: Vad gör människorna som är vana att göra en sak när den saken plötsligt inte finns som alternativ längre?

Svar: Dom startar kaos!
Det är ju ganska självklart vad som händer när människor som inte kan dansa plötsligt måste stå uppe på högtalarna på stans inneställe och trycka sina smala popjeans mot popadelica tjejernas avklippta shorts. När en kille i rockfrisyr och boots försöker ragga på en tjej i silikon och högklackat med kommentaren "Har du hört Rufus Wainwrights, Dinner at eight"? När killarna som är vana att supa som svin plötsligt slynar ner skjortorna för hela hockeyeliten i stan?
Kaos!