Inspiration!
Yes, nu är 2 av de 5 nya låtarna nästan klara. Alla instrument är färdigspelade och det som saknas är ännu en halvtaskig sånginsats från sångaren i fråga och en lika härlig körinsats av hans vänner. Sen kommer ännu 2 stycken "hits" att ha sett dagens ljus. Dock kan det dröja innan låtarna kommer att finnas att lyssna på. Det beror på om dom kommer släppas som de andra låtarna på myspace i december eller om dom blir tillräckligt bra och släpps på spotify i början av nästa år.
Annars så är musikvideon på gång. Meningen var, som tidigare skrivits, att den skulle varit klar igår men ändringarna sen demon har tagit längre tid än väntat och den kommer förhoppningsvis att vara klar senare i veckan. Ni får alltså klara er lite till.
Nu något nytt: Från och med idag kommer (förhoppningsvis) alla inlägg att innehålla två stycken låttips som av någon anledning inspirerat mig antingen just nu eller tidigare i livet. Det kan vara av vilken anledning som helst och jag ska försöka beskriva anledningen så gott jag kan. Kanske gör jag det mest för min egen skull men det är bara att hoppa över det om du är ointresserad.
"Guess who gonna get some tonight" - Moneybrother: Låten som fick mig att starta mitt soloprojekt och tro att jag också kunde. Mycket av musiken i Clowniorita har inspirerats av den här låten.
"Anyone can play guitar" - Radiohead: En låt som jag börjat lyssna på för bara någon vecka sedan. Var med på bandets första skiva Pablo Honey från 1993. Har fått mig att tro att nästan alla kan bli vad de vill. Jag älskar melodin i refrängen, verkligen värd att höra.
Musikvideo!
Då var det klart, nu är musikvideon i antågande och det känns bara så härligt! I tisdags fick jag se den första versionen av videon och efter några små ändringar under veckan så ska viden vara klar imorgon och kommer att finnas tillgänglig ifrån på måndag på t.ex. youtube, myspace, facebook m.m.
Nu när videon är klar vill jag rikta stora tack till mina vänner Linus Karlsson, Alexander Johansson och Andreas Hoffner för fantastiska insatser framför och bakom kamran. Utan er entusiasm hade inte det här varit möjligt att göra. Jag vill dessutom rikta ett extra stort tack till Erik Ström som gjort hela projektet genomförbart. Tack Erik för mixning, redigering, klippning, idéer och framförallt din tid, du är grym!
Kram Albin
Karlskoga och jag
Hej!
Nu är det inte så lång kvar, förhoppningsvis ska musikvideon till "Holly Golightly" vara klar redan nästa vecka och det ska förstås bli oerhört roligt. De nya låtarna är också på gång, just nu är trummor och bas klara och i slutet av veckan ska också gitarrerna vara färidga och inspelade.
För er som vill veta lite mer om de nya låtarna kan jag berätta att de drar iväg lite mer genremässigt. Ni kommer få höra riktig power-rock, libertines inspirerad out-pop, större blåsarrangemang i riktig Håkan Hellström anda och därpå en riktigt svängig blues framför tillsammans med Lisa Holm. Håll er några veckor till så skall allt vara er serverat!
Nog om det. Egentligen vill jag nämligen säga något litet om att växa upp och bo i en småstad kontra att ha tonårsdrömmar om att bli rocklegend.
Egentligen är det inte så annorlunda än det dom visar i tonårsfilmer, Fucking Åmål etc. Man växer upp, vissa blir si andra blir så, dom som blir si hatar "såarna" för att dom är alldeles för "inne". Så-tjejerna har korta kjolar, plattade frisyrer, legins, visar mycket hud på alla fester och slänger sig ofta med uttryck som: oh my god!!! Så-killarna har ofta bredare jeans, hockeyrumpa, håret ställt i en härlig tuppliknande frisyr och skryter ofta om vem som legat med vem etc.
Helt annorlunda mot "siarna" Si-tjejerna har ofta svartakläder, går inte på inne-fester och är betydligt mer tystlåtna än sina motståndare i "så-laget". Si-killarna har ofta tighta jeans och spelar ofta i något alldeles för rockigt band.
Det är egentligen inte någon skillnad alls här mot någon större stad. Skillnaden skulle i så fall vara att i småorten finns det bara två typer av människor medan det i storstaden också finns två typer av människor fast det finns även lager med olika subgrupper där emellan som saknas i småstaden.
Att ha rockdrömmar i småstaden är nog också som att ha rockdrömmar överallt. Man känner sig inträngd i ett hörn och vill ha någonting större och vidare. Man känner att det är stade det är fel på och att allt skulle bli bättre någon bara man kom bort. Problemet är kanske att rockdrömmen blir lite mer svåråtkomlig i småstaden. Man får inte ens chansen att leva ut den genom att spela för sina vänner för det finns bara ett ställe i staden att spela på och där måste man vara 18 år för att få komma in, resultat: panik!
Summa: Ingen skillnad! Drömmar är drömmar vart man än är. Lika svåra att leva ut som att komma ihåg. Platsen kanske ger ett vistt mått av tillfredsställelse i drömmens riktning men den är inte avgörande.
Småorten har gett mig mer inspiration än vad jag upplever att storstaden skulle ha gjort. Eftersom jag har fått komma till de stora städerna och kunna se skillnader i dem som gett mig den inspiration jag letar efter. Dessutom ger längtan efter något större inspiration i sig och har så gjort till precis alla före mig.
Jag kommer fortsätta hata och älska Karlskoga med jämna mellanrum men jag är säker på att även Bowie hatade och älskade Brixton än gång i tiden.
"Man börjar med att älska det man känner igen men
småningom älskar man också det man inte förstår" - Per Wästberg
Ett Popminne!
Vi vildade vårat första riktiga band när vi var 14 år. I alla fall var det så riktig som 4 st 14 åringar tycker att ett rockband ska vara.
Sommaren var slut, nästan hösten också och vintern började komma. Vi hade börjat åttan och höll precis på att konfirmera oss. När man fick i åttan på Österledsskolan i Karlskoga konfirmerades man i Österledskyrkan, en röd och ganska trist tegelkyrka som låg bara några hundra meter från skolan. Vi gick dit varje onsdag för att lära oss allt vi behövde kunna om gud, vad kunde vara härligare?
Det fanns dock några bra saker med kyrkan, till exempel så fanns det ett musikrum med helt okej utrustning: ett trummset, två gitarrer och förstärkare, basförstärkare och sånganläggning, alltså allt som behövdes för att fyra nya rockstjärnor skulle se dagens ljus.
Rickard Lundberg: Var killen som egentligen kom på idén om bandet. Han utnämndes till lead-gitarrist och var egentligen den som fick oss att ens likna ett band. Det var han som bestämde vad vi skulle spela, vem som skulle spela vad och när. Det var dessutom bara han som egentligen kunde spela. Dessutom hade hans mamma nycklar till kyrkan så vi kunde vara där på helgerna och det gjorde honom såklart till den oskrivne ledaren.
Sen bestod bandet av ytterligare tre medlemmar: Pop-Linus Karlsson på bas eller gitarr, Martin "The bluesman" Larsson på sång och Albin Larslin på trummor (egentligen ville han också vara gitarrist men han var för dålig). Målet var givet, vi skulle bli det största rockband som någonsin funnits.
Jag kommer ihåg hur det här förändrade oss totalt. Hela vintern hängde vi i kyrkan. På alla lediga stunder, på helgerna, efter skolan, jag tror till och med att vi sov där någon gång. Vi glömde helt bort vårt andra liv. Medan alla var upptagna med att fixa tjejer och ligga var vi upptagna av att repa i bar överkropp, dricka "Couppa" (kaffe eller choklad ur en maskin) och spela biljard i biljardrummet brevid replokalen.
Ingen kunde spela ordentligt men det spelade inte så mycket roll. Vi gjorde några hits som vi trodde skulle ta världen med storm.
Jag kommer speciellt ihåg en låt som hette "Phytagoras sats" där Martin skrev texten på baksidan av en kartong. Refrängraden gick: Vem fan vill svälja phytagoras sats. Genialt! Musiken var vals-punk med rullande trummor och en helt oförstålig basgång samt gitarrsolo genom hela låten. Hur skulle det inte kunna slå? Vi ägnade mer tid nere i kyrkans källare än i skolan och hemma tillsammans.
Vi slog dock aldrig igenom men det var någonstans där som vi grundade vårt musikaliska intresse och framförallt vår vänskap. Linus och Martin är fortfarande några av mina bästa vänner och även om jag inte känner Rickard lika väl idag var det dock han som lärde mig mina första gitarrackord.
Tack för det hörrni!
Om ni vill ha låtarna på mp3!
Det här känns väldigt konstigt att skriva och går nog inte att formulera på ett bra sätt utan att jag kommer att låta väldigt självgod, men ni kan väl försöka tänka att det inte är för att framhäva mig själv jag skriver det här. Hur som helst:
Under senaste tiden har det börjat höra av sig människor, både från Sverige och andra länder, som undrar om dom kan få låtarna skickade till sig i mp3 format. Det känns såklart jättekul att många verkar gilla musiken såpass mycket att de vill ha den i sin dator eller på sin mp3 och jag kan inte göra annat än att tacka alla som lyssnar och sprider musiken vidare. Eftersom musiken inte finns att ladda ner någonstans än eller inte finns tillgänglig på spotify så tycker många att den är svår att få tag i.
Jag vill bara göra klart att det går hur bra som helst att maila mig på [email protected] ifall man vill ha låtarna i mp3 format eller bara fråga någonting om musiken eller bandet.
Och för er som är intresserade av lite ny info så kan jag säga att de första låtarna förhoppningsvis ska finnas på både spotify och itunes i början av nästa år!
Återigen ett stort tack till alla er som lyssnar, ta vara på er!
Kram Albin
Catch up! (In English)
Normally I'm used to do this in Swedish so please, forgive me for the bad grammar! However, this is for you who are interested in the projekt "Albin Larslin and the Bad Dressed Arctic Explorers" but don't no any Swedish. Maybe you want to catch up or maybe you just want to know what's happening next, and of course, if you''re not interested it's just to stop reading.
So, this is the situation for the moment:
Five brand new songs are going to be recorded and mixed this month and they will be released in the beginning of December.
Also there was an musicvideo beeing recorded last weekend and it's also going to be released in the beginning of december. The video is for the song "Holly Golighly".
Recently there was an review about me and the band at the musicblog http://www.swedesplease.net/ and myself, I find it quite interesting and of course, I'm a bit proud to be mention in such a great way. Just to be in the same sentence as Bruce Springsteen is a great honour.
So that's the situation for the moment. If yo're interested or have any questions about me and the band it's just to contact us at [email protected]. Same thing if you want to get the songs on mp3 or anything.
Take care!
Albin
Recension på Amerikanska musikbloggen swedesplease!!
Hej!
Det här är helt sjuk men också fantastiskt roligt!
I slutet av förra veckan blev jag kontaktad av den Amerikanska musikrecensenten Craig Bonell som ville göra en liten recension om mig och bandet på sin musikblogg. Eftersom det kändes seriöst och roligt så tackade vi ja till en recension och skickade över låtarna till Craig. Det tog bara några dagar och nu finns recensionen uppe på http://www.swedesplease.net/. Där skriver Craig några ord om bandet och musiken och vad han tycker. Vi själva tycker såklart att det är jättekul att ens finnas med på hans sida. Gå absolut in och läs recensionen!
Ha det jättebra!
Kram Albin
Klara med inspelningen av musikvideon!
Idag har vi slitit sen den tidiga morgontimmen för att bli klara i tid men nu är i alla fall sanningen ett faktum. Nästan hela musikvideon till "Holly Golightly" har blivit inspelad, det är bara några små detaljer kvar som ska spelas in imorgon. Jag är otroligt entusiastisk och det ska bli jättekul att se det färdiga resultatet om några veckor.
Nu ska videon till Jönköping för att bli redigerad och mixad innan den tillslut kommer att blir en färdig produkt som kommer att finnas tillgänglig här på bloggen, på myspace, på youtube och kanske någon mer stans.
Det känns såklart jättebra att vi är klara och att vi kan lämna över allt ansvar till Erik Ström och hans redigeringskunskaper.
Vi räknar som jag tidigare sagt med att videon ska vara klar inom en månad. Tills dess får ni nöja er med att se några bilder från inspelningen:
Ha det bra!
Kram Albin
Vi och våra popdrömmar!
Projektet Albin Larslin and The Bad Dressed Arctic Explorers började någon gång i slutet av sommaren. Precis samtidigt som jag vart blev trött på den eviga rock'n rollen i Karlskoga och lyckades lura mig själv att tro på att jag kan sjunga.
Jag har alltid älskat popmusik. Inte bara för glädjen i låtarna utan också för den intensitet, den känsla och det engagemang som ofta finns i musiken, engagemang som jag inte hittar i så många andra stilar.
Tro nu inte att jag inte gillar annan typ av musk, tvärtom så har all musik alltid varit en stor del av mitt liv. Det är bara det att det enda som spelades i Karlskoga under en tid var rock. Varje band som bildades var ett häftigt rockband med trasiga jeans och yviga frisyrer, härligt såklar, otrolig härligt men lite ensidigt i längden. Varje musikstil har sin charm och sina svagheter, så även popen och så även rocken!
När jag väl lurat mig till att sjunga själv var det inte så svårt. Det var som om jag gått och väntat på någon som kunde hjälpa mig med min musik men som aldrig kom. Tillslut tröttnade jag helt enkelt på att vänta.
Nu i efterhand är jag jätte glad att jag vågade på egen hand. Tänk vad jag hade varit mindre nöjd om det inte varit jag och mina kompisar som drev igenom projektet. Vad körer kan bli bättre när dom låter sargade och falska, vad gitarrslingor kan bli mysigare när dom är slarvigt spelade, vad basgångar kan bli mäktigare när dom är lite otajta. Sådana saker hade inte kunnat bli bättre bara för att musikerna varit bättre.
När jag skrev "Holly Golightly" och "Clowniorita" hade jag inga speciella tankar förutom att jag ville berätta något annat för Karlskoga, eller i alla fall för den del av Karlskoga som ville lyssna. Därför ska jag här nu också starta en ny tråd med lite mer personliga tankar om låtarna och hur jag tänkte när jag skrev dem. Här kommer också bandet att få berätta sina tankar om musiken och vad dom känner för låtarna.
Hoppas ni kommer att trivas med läsningen!
Kram Albin
Musikvideo till "Holly Golighly"!
Hej!
Yes ni hörde rätt! Det låter lika sjukt som det är men det verkar som att det är på gång att bli en musikvideo till låten "Holly Golightly".
Under veckan har jag varit i kontakt med Erik Ström från Jönköpings Universitet som har erbjudit sig att regissera och producera en musikvideo och självklart tycker jag och bandet att det ska bli jättekul. Det var inte direkt det här vi räknade med när vi spelade in våra glada låtar lite halvseriöst i slutet av sommaren.
Erik planerar att spela in videon ganska snart och vi hoppas på att videon kommer att vara klar inom en månad. I mitten av veckan kommer mer information om videon och när inspelningen blir av.
Ha det bra!
Kram Albin
