Jag kan ingenting om bloggande!
Problemet med att blogga är att folk förväntar sig uppdateringar allt för ofta för vad man hinner med att producera inom musiken och att man därför får fylla ut med en massa annan skit för att folk ska vara nöjda.
Summa: En blogg resulterar förr eller senare i att man börjar skriva en massa onödigt om sig själv som ingen egentligen bryr sig ett skit om, det är knappt så man själv bryr sig. Ändå fortsätter man och plötsligt har man glömt varför man egentligen började blogga. Blogga är ett gift för själen! Bra eller dåligt?
Jag tror jag älskar dom där jag kommer från
Midsommarveckan:
Blir som alltid för mig och mina kompisar den mest hektiska veckan på hela året. Vi har som vanligt inte planerat längre än några timmar framåt och när det plötsligt är en dag kvar till midsommar och alla andra har något att göra står vi där som en grupp fån och undrar vad som händer. Som vanligt så löser det sig för oss i sista sekunden tack vare ingripanden av andra människor med lite mer planeringsförmåga.
Midsommar, är det överskattat? Dansa kring stången, leka lekar, äta mat, femkamp, bad, mer mat, alkohol, allsång och betydligt mer alkohol. Kan det vara överskattat? Är det inte det bästa vi svenskar vet, att gå tillbaka till det djuriska stadiet och göra precis vad som faller oss in.
I år ska vi i alla fall ta vara på midsommar och vara precis så djuriska som vi känner för, tro mig, mina vänner är djur annars också!
The highway's jammed with broken heroes on a last chance power try
Skickat 19/6 kl: 10.14, avsändare: Oskar Nielsen
- "Clarence stämplade ut inatt"
I helgen dog en av de mest karaktäristiska människorna inom hela rockvärlden. Killen som spelade saxsolot som man kunde sjunga med till bättre än själva texten i "Born to run".
För er som nu inte förstår så föreslår jag en att ni slutar läsa eller att ni googlar på Clarence Clemons fort som fan och sen låtsas som om ni har vetat vem han är hela tiden.
Born to run
Drömmen om England
Har inte skrivit på länge och beklagar detta. Ibland får mitt påhittade liv som jag lever här på internet vänta för att mitt riktiga liv verkar en aning intressantare och mer nära, och för att jag inte orkar ta mig tid att skriva. Men nu har jag hittat lite inspiration:
Sista Augusti drar jag och Lisa (tapas) till England på obestämd tid. Vi har bokat in oss på Chichester College fram till jul men är det bra kanske vi blir kvar, eller så hittar vi något annat i England att hålla fast vid. Hur som helst ska jag gå in helhjärta för att i England bli en "innekille". Funderar på att ljuga om att jag spelar hockey, sen kan jag ljuga om att Lisa (tapas) är en danslärare i 30 års åldern jag raggat upp på resan. Det måste funka!
Kuriosa: När vi båtluffade ljög jag för en jobbig kille från Australien att jag var utbildad sexolog, han tillbringade kvällen med att fråga mig om raggningsråd, idiot.
