Fast på Alcatraz...
Det finns nog få människor som tillbringat en så förfärlig tid i livet som dom killarna som satt på Alcatraz när det fortfarande var i bruk.
Celler på 4 kvm med toa och träsäng, hårt bevakade korridorer, ingen sömn, måltider i en gaskammare och aldrig ensam, aldrig fri.
Idag var vi på Alcatraz och om det är något den platsen lyckas med så är det att få en till att uppskatta, ja i stort sett livet i allmänhet.
Tre killar, tre av sammanlagt 1500, är det som lyckats rymma från fängelset och då genom att gräva sig genom cellen med skedar och sen bygga en flotte av sina kläder.
Om dom däremot drunknade eller klarade sig är oklart, dom sågs dock aldrig till igen.
Birdman, Scarface, Doc, Gun. Här har dom värsta rånarna och mördarna genom tiderna suttit och det är inte konstigt att det vänder sig mer än en gång i magen när man går på gatan i mitten av fängelset som av fångarna kallades Broadway.
Just det här känns det som om man behöver veta och egentligen skulle jag önska att alla fick se Alcatraz. Jag får väl dock nöja mig med att be oss vara lite mer nöjda med, ja allt.
