Minnen av musik!
Hej!
Jag har spelat musik ganska länge nu. Därigenom inte sagt att jag blivigt ett dugg bättre men jag har i alla fall fått en massa glada minnen sen jag började spela. Kommer ni ihåg berättelsen om bandet i kyrkan? Annars finns den såklart här på bloggen någonstans, vet dock inte riktigt var.
Jag kommer ihåg när jag började spela gitarr ordentligt. Det var i sjuan på gymnasiet eller var det i åttan? Hur som helst så var det en kille i min klass som hette Fredrik "Fege" Andersson som spelade gitarr och snacka om att det drog till sig uppmärksamhet till sig i cafeterian. Även om jag var interesserad så hade jag aldrig spelat förr och tro mig, att vilja börja spela gitarr i mitten av sjuan när man inte kan någonting innan bland massa sexgalningar i tonåren är inget man säger högt.
Jag minns att jag övertalade mamma att köpa min första gitarr, en akustisk för typ 900 spänn på en musikaffär i Karlskoga. Sen utbröt helvetet hemma. Upplysningsvis kan jag tala om att ingen som börjar spela gitarr kan det från början och det låter rent ut sagt för jävligt när man ska lära sig och jag försökte lära mig precis hela tiden under alla mina vakna timmar. Jag försökte lära mig tre ackord G, C och am det är huvudackorden i "En midsommarnattsdröm" med Håkan Hellström tror att det är ett D också men det var för svårt så när man egentligen skulle byta till D fortsatte jag bara på C men sjöng ändå med i melodin, krock!
Jag vart förflyttad till ett annat rum i vår enplansvilla, datarummet. Det låg längst bort från alla de vanliga rummen. Farsan röstade på garaget. "Gitarren kommer att gå sönder", "Så synd"...
Mamma övertalade mig att gå gitarrkurs på "Sensus studieförbund" jag övertalade min vän Linus att hänga på för att slippa vara ensam. Kommer aldrig att glömma när vi först kom dit.
Läraren hette Johnny, en smal man med Maiden t-shirt och stripigt hår. Han frälste oss från första stund när han försökte lära oss låtar som: Yellow Submarine, Hello Mary Lou och liknande. Frågan är kanske hur mycket vi egentligen fick ut av de där lektionerna jämfört med hur mycket vi var där men sak samma, kul hade vi i alla fal. Vi drev med oss själva, med dom andra med läraren.
Kommer ihåg när det kom in en kille som var typ 5 år yngre än oss i salen, vi var typ 10 stycken andra och Johnny hälsade på killen med namn och allt och dom snackade om hur dan varit. Vi trodde direkt att han skulle vara hur grym som helst. Han var typ lika stor som gitarren och Linus viskade "kolla på Hendrix Albin"
Dett visade sig att han inte kunde spela alls och vi ägnade kommande lektioner åt att tvinga på honom vår musiksmak.
Det var i alla fall det här som ledde fram till vårt andra band och hur vi mötte Helen och Madde och senare Sammi och B, men det är en annan historia!
Jag har spelat musik ganska länge nu. Därigenom inte sagt att jag blivigt ett dugg bättre men jag har i alla fall fått en massa glada minnen sen jag började spela. Kommer ni ihåg berättelsen om bandet i kyrkan? Annars finns den såklart här på bloggen någonstans, vet dock inte riktigt var.
Jag kommer ihåg när jag började spela gitarr ordentligt. Det var i sjuan på gymnasiet eller var det i åttan? Hur som helst så var det en kille i min klass som hette Fredrik "Fege" Andersson som spelade gitarr och snacka om att det drog till sig uppmärksamhet till sig i cafeterian. Även om jag var interesserad så hade jag aldrig spelat förr och tro mig, att vilja börja spela gitarr i mitten av sjuan när man inte kan någonting innan bland massa sexgalningar i tonåren är inget man säger högt.
Jag minns att jag övertalade mamma att köpa min första gitarr, en akustisk för typ 900 spänn på en musikaffär i Karlskoga. Sen utbröt helvetet hemma. Upplysningsvis kan jag tala om att ingen som börjar spela gitarr kan det från början och det låter rent ut sagt för jävligt när man ska lära sig och jag försökte lära mig precis hela tiden under alla mina vakna timmar. Jag försökte lära mig tre ackord G, C och am det är huvudackorden i "En midsommarnattsdröm" med Håkan Hellström tror att det är ett D också men det var för svårt så när man egentligen skulle byta till D fortsatte jag bara på C men sjöng ändå med i melodin, krock!
Jag vart förflyttad till ett annat rum i vår enplansvilla, datarummet. Det låg längst bort från alla de vanliga rummen. Farsan röstade på garaget. "Gitarren kommer att gå sönder", "Så synd"...
Mamma övertalade mig att gå gitarrkurs på "Sensus studieförbund" jag övertalade min vän Linus att hänga på för att slippa vara ensam. Kommer aldrig att glömma när vi först kom dit.
Läraren hette Johnny, en smal man med Maiden t-shirt och stripigt hår. Han frälste oss från första stund när han försökte lära oss låtar som: Yellow Submarine, Hello Mary Lou och liknande. Frågan är kanske hur mycket vi egentligen fick ut av de där lektionerna jämfört med hur mycket vi var där men sak samma, kul hade vi i alla fal. Vi drev med oss själva, med dom andra med läraren.
Kommer ihåg när det kom in en kille som var typ 5 år yngre än oss i salen, vi var typ 10 stycken andra och Johnny hälsade på killen med namn och allt och dom snackade om hur dan varit. Vi trodde direkt att han skulle vara hur grym som helst. Han var typ lika stor som gitarren och Linus viskade "kolla på Hendrix Albin"
Dett visade sig att han inte kunde spela alls och vi ägnade kommande lektioner åt att tvinga på honom vår musiksmak.
Det var i alla fall det här som ledde fram till vårt andra band och hur vi mötte Helen och Madde och senare Sammi och B, men det är en annan historia!
Kommentarer
Trackback
