Ett av mina första band (del 3)
När vi mött Sammi tog bandet verkligen fart på allvar. Jag tror vi mer eller mindre bodde i den där replokalen på Sensus under resten av sommaren. Vi fixade en nyckel som gick till alla lokaler i byggnaden och övertalade Andreas (vår ledare) att få vara där så ofta ingen annan var i lokalen.
Broder Daniel, Håkan Hellström, Kent, Smiths, Libertines. Det mesta kom ut ur våra stärkare precis lika otydligt och energiskt som man kan förvänta sig av fyra entusiaster som egentligen inte kan spela alls. Helen på bas, Sammi på Trummor, jag och Linus på gitarr. Problem: Ingen sångare?
Problemet med sångare kvarstod tills sommaren var slut och jag började på estetiska programmet då uppstod ett nytt: Det fanns inga sångare, bara sångerskor... Vi hade ett litet problem med det för vi ville helst ha en kille på sång, macho, vet inte varför, det bara kändes så. Hur som helst var vi allt för hungriga för att bara fortsätta med att stå i replokalen så vi provade några sångerskor.
Sonya Forshufvud hette tjejen som tillslut blev vårt val, eller om hon kanske valde oss, jag vet inte. Men jag vet att vi absolut inte var de lättaste människorna att umgås med just då, riktiga nördar. Av någon anledning förblev vi det också.
Sonya var precis vad vi behövde. Hon var rå, hon var själständig och svor åt människor hon inte gillade, bad folk dra åt helvete så fort hon hade en dålig dag, vägrade ibland prata med människor för att hon tyckte att dom var idioter. Helt enkelt en som var omöjlig att inte tycka om, och hon var väl den enda i bandet som var bra på sitt instrument.
Plötslig så fanns Jean som jag minns det. Skitigt, dåligt, och otroligt kul och inspirerande. Det var då vi spelade musik av precis rätt orsaker.
Så här lät vi: http://www.myspace.com/jeanohno
Broder Daniel, Håkan Hellström, Kent, Smiths, Libertines. Det mesta kom ut ur våra stärkare precis lika otydligt och energiskt som man kan förvänta sig av fyra entusiaster som egentligen inte kan spela alls. Helen på bas, Sammi på Trummor, jag och Linus på gitarr. Problem: Ingen sångare?
Problemet med sångare kvarstod tills sommaren var slut och jag började på estetiska programmet då uppstod ett nytt: Det fanns inga sångare, bara sångerskor... Vi hade ett litet problem med det för vi ville helst ha en kille på sång, macho, vet inte varför, det bara kändes så. Hur som helst var vi allt för hungriga för att bara fortsätta med att stå i replokalen så vi provade några sångerskor.
Sonya Forshufvud hette tjejen som tillslut blev vårt val, eller om hon kanske valde oss, jag vet inte. Men jag vet att vi absolut inte var de lättaste människorna att umgås med just då, riktiga nördar. Av någon anledning förblev vi det också.
Sonya var precis vad vi behövde. Hon var rå, hon var själständig och svor åt människor hon inte gillade, bad folk dra åt helvete så fort hon hade en dålig dag, vägrade ibland prata med människor för att hon tyckte att dom var idioter. Helt enkelt en som var omöjlig att inte tycka om, och hon var väl den enda i bandet som var bra på sitt instrument.
Plötslig så fanns Jean som jag minns det. Skitigt, dåligt, och otroligt kul och inspirerande. Det var då vi spelade musik av precis rätt orsaker.
Så här lät vi: http://www.myspace.com/jeanohno
Kommentarer
Postat av: Sångerska med agro?
ah ljuva tider!
Tackar och bockar för beskrivningen av min personlighet, den var mycket utförlig och beskrivande ;) hoppas allt är bra Albin <3
Trackback
