Ett av mina första band (del 2)
Hej!
För er som inte läste förra delen så har Linus och Jag precis startat ett band på Sensus tillsammans med två tjejer vi känner, Madde på trummor och Helen på bas.
Det följde en otroligt härlig sommar. En sån där sommar som man nu bara längtar tillbaka till. Vi hade precis slutat åttan och var 15 år, utan jobb med hela livet framför oss. Vi vaknade, gick upp, spelade musik och åt glass för 10 kronor på McDonalds, kan det bli bättre? Dessutom hade vi en kompis som hette Martin som såg så gammal ut att han kunde köpa ut 3.5or på Ica, vilka nätter!
Vi körde Underground, Shoreline, Kräm och tillslut började vi göra våra första egna låtar. Dom där låtarna som man gör när man precis lärt sig dom första öppna ackorden. En låt hette "Don't tell me whats wrong", tror jag, Linus skrev texten och jag gjorde musiken. När den var klar och jag spelade den för Linus kommer jag att han sa: "Det är fan bättre än Smiths Albin" Just då trodde jag nog att vi skulle bli störst i världen.
Jag vet inte riktigt varför eller hur det gick till men Madde slutade någon gång under sommaren/hösten och plötsligt hade vi ingen trummis. Det visade sig vara ett problem som skulle vara svår lösligt. Vi kände inte direkt några trummisar förutom en som vi testade. Det var Richard från vårat förra band men det funkade aldrig utan vi hade våran ledare Andreas som trummis istället. Jag tror alla ville att han skulle vara kvar som trummis för han var grymt bra, speciellt jämfört med oss, av någon underlig anledning ville han inte vara med och repa sju dagar i veckan med oss. Det var tråkigt men det ledde tillslut fram till att vi träffade en av de härligaste människor jag känner: Sebastian "Sammi" Salmijärvi.
Jag tror det var Linus som lärde känna Sammi på bågon innebandy träning, ingen av dom spelar innebandy idag? Jag minns hur Linus berättade att han hade träffat en kille som skulle passa perfekt så vi bestämde oss att prova honom. Haha, vilken miss i schemat. Vi hade inte sagt till Richard att han inte passade oss så han och Sammi kom på samma rep och när Richard undrade vem den här killen var så fick Linus och Helen förklara "Det är vår nya trummis" tystnad...Haha, jag var lite sen till repet så när jag kom på cykel utanför så mötte jag Richard, tror aldrig jag varit så nära att dö!
Sammi var perfekt, han hade allt. En otroligt egen spelstil, en lika härlig stil i övrigt och han älskade att spela länge, mycket och hårt. Ärligt talat såg han ut precis som Ginger Baker, trummisen i Cream, haha finns en så härlig bild på Ginger, tycker ändå det är rätt likt.
Plötsligt så hade vi ett fullt band igen och vi återgick till repa, glass och 3.5or. Det ledde fram till våra första egna låtar och började med att vi jagade en sångare...
Ginger Baker - Sammi
