A tender trap
Klockan är tolv på ett hostel i Santa Barbara i syd-västra Kalifornien och vad passar bättre till sömnlösheten än att ge Joel Alme lite cred för bra popmusik.
Jag började lyssna på Joel i samband med att jag lyssnade på Hästpojken där Joel spelade (jag tror det var bas). Så släppte han sin första skiva och jag som så många andra var mäkta imponerad över den storartade pop som han åstadkom då.
Tyvärr följdes genialiteten på den första skivan av en ganska tråkig och intetsägande andra skiva som det finns alltför många av. Men nu börjar det likna nåt...
À tender trap - Joels tredje skiva är ett småskaligt mästerverk för oss som gillar sköra popröster. Vackert, pompöst och ömtåligt med Almes fantastiska röst som förgyller varje låt med lite av popens tragik. Dessutom med ett sound som för tankarna till 60-talet och smörsångarna på jazzklubbarna, tack Joel!
