@KentTheBand

Alla har favoritband! 
  Ja det är sant...och är det inte det så lider jag med alla människor där ute som går misste om att ha det där bandet som alltid, vad som än händer, kommer att vara och förbli riktigt, riktigt oslagbara!
 
Själv har jag mer än ett favoritband. De flesta av dem är favoriter därför att jag börjat lyssna på dem i olika epoker av mitt liv, ofta när det var just den musiken som behövdes. Tänker man så, så betyder ju det att de flesta av mina favoritband är favoriter mest av en slump och hur kul är det egenltigen?
  Nej, såklart har jag favoritband som jag lyssnar på bara för att deras musik är fantastisk, i alla fall i mina öron, men oftast är det faktiskt både och. Kalla det en lycklig tillfällighet när rätt musik och rätt sinnesstämning möts men så är det i alla fall.
 
Ett av mina allra första och definitivt största favoritband var och kommer alltid att vara Kent, Sveriges bästa rockband!
  Jag började lyssna på dom i slutet av 7:an på initiativ av min bäste vän Linus Karlsson. Han i sin tur fick tipset av sin musiktokige morbror Jan (som för alltid finns kommer att leva kvar i våra hjärtan).
  Jag började lyssna på en låt som heter "Jag vill inte vara rädd". Det var något med elgitarren som gjorde mig galen och senare under sommarlovet var det den första låten jag kunde spela på gitarr. 
  De kommande månaderna gjorde jag inget annat än att lyssna på Kent, spela gitarr och försöka få till samma frisyr som Sammi, gitarristen i Kent. Det var dock ett hopplöst företag med tanke på att jag sedan 7:an har haft sjukt lockigt hår medan Sammis lugg var rak som vägarna i Nevada.
 
Jaja, det drar iväg mer och mer det här. Det jag vill komma till är att medan indievågen idag fortsätter att leverera halvbra på halvbra band så finns det sådana band man alltid kommer att återkomma till när det blir för "söligt" att lyssna på nya hippa popband från England och USA.
  För mig är Kent ett sådant band och när jag sitter på bussen till Örebro på väg till jobbet och lyssnar på "Du och Jag Döden" så spelar det inte direkt någon roll att de senaste skivorna kanske inte varit lika stora mästerverk som de första. Magi är alltid magi!
  @KentTheBand

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0