Albin Larslin

Vi har ett ställe i stan dit alla som inte orkar, kan eller vill dansa går. Dit går också dom som inte orkar lyssna på allt för hög mespop musik och dom som faktiskt vill prata med varandra utan att slicka varandra i öronen hela tiden. Det är också ett tillhåll för de som gillar att vara asfulla så ofta som möjligt, de som vill vara svåra och prata om "djupa meningsfulla saker", de som vill slyna och de som vill ragga på tjejer i skinnjacker och tatueringar med en snus i munnen. Det är också det enda stället där man kan komma in utan att vända ut och in på sin plånbok.
 
Fråga: Vad händer om man på ett sådant ställe ställer in ett ungdomsband med allt för mycket hormoner och färgad kroppsbehåring i ansiktet som tror att deras musik kommer att revolutionera hela musikvärlden? Och dessutom tar betalt för att om nu någon skulle vilja världens bästa rockband så ska dom allt betala också.

Svar: Ingenting!
Det enda som händer är att människorna som egentligen tycker om att sitta still och prata med varandra och inte gillar att riva sina kläder till den briljanta textraden "Om sanningen ska fram, vill du ligga med mig då" plötsligt inte har någon vettigt att göra på lördagkvällen.

Då kommer vi helt enkelt in på nästa fråga: Vad gör människorna som är vana att göra en sak när den saken plötsligt inte finns som alternativ längre?

Svar: Dom startar kaos!
Det är ju ganska självklart vad som händer när människor som inte kan dansa plötsligt måste stå uppe på högtalarna på stans inneställe och trycka sina smala popjeans mot popadelica tjejernas avklippta shorts. När en kille i rockfrisyr och boots försöker ragga på en tjej i silikon och högklackat med kommentaren "Har du hört Rufus Wainwrights, Dinner at eight"? När killarna som är vana att supa som svin plötsligt slynar ner skjortorna för hela hockeyeliten i stan?
Kaos!