Ett av mina första band!
Ett av mina första band, kanske det första jag verkligen trodde på och kämpade för hette "Jean". Jag tror att jag en gång förut berättat om mitt första band som spelade i Österledskyrkan i Karlskoga. Jag trodde på det bandet också och jag har nog aldrig repat så intensivt med ett band, men det här var annorlunda. Dels för att vi nu kunde i alla fall 3 ackord och dels för att det här hette "Jean" medan kyrkbandet hette ibland "Nuclear Survivors" och ibland "Schrimp pimp"
Jag och Linus bildade "Jean" precis efter att vi slutat vår första gitarrkurs som jag beskrev här under. Vi kom ut från den där gitarrkursen i tron om att vi var världens bästa gitarrister "Lätt som han i Broder Daniel!".
Vi började snacka om att starta ett band, det var ärligt talat det enda vi pratade om. Allt vi behövde var: replokal, instrument, stärkare, sångare, bassist och trummis. Småsaker enligt oss. De små problem vi hade var dock: Vi hade inga pengar till instrument och stärkare, och vi kände inga människor vi kunde ta in i bandet som kunde spela.
Under den här tiden hängde vi en del med två tjejer som hette Helen och Madde, dom var schyssta, det är dom fortfarande. Hur som helst så var det dom enda vi kunde tänka oss att ha med i ett band så vi frågade om dom ville. Det var ju lite tråkigt att dom var tjejer och just då var vi av någon anledning inne på att band skulle bestå av killar. Hur som helst tackade dom ja. Helen hamnade på bas och madde på trummor. Sångare fick bli ett senare problem, Linus fick sjunga så länge.
Vårt andra problem med utrustning löste vi helt enkelt genom att vi hyrde in oss i en replokal på Sensus. Då fick vi repa 2 dagar i veckan varav en gång med ledare, det var himlen.
Vi fick en ledare som hette Andreas. Ärligt talat så tror jag fortfarande att det är hans förtjänst att jag håller på med musik. Det var omöjligt för en kille i åttan att inte imponeras av hur han bara hörde låtar en enda gång och sen spelade precis som det var. Det var verkligen sjukt svåra låtar vi gav honom:
"Shoreline" och "Underground" med Broder Daniel, "The Passenger" med Iggy, "Revolt III" med Kent, jag fattar inte hur han kunde lista ut dom...
Bandet tog lite fart i alla fall, men det får bli nästa historia!
Jag och Linus bildade "Jean" precis efter att vi slutat vår första gitarrkurs som jag beskrev här under. Vi kom ut från den där gitarrkursen i tron om att vi var världens bästa gitarrister "Lätt som han i Broder Daniel!".
Vi började snacka om att starta ett band, det var ärligt talat det enda vi pratade om. Allt vi behövde var: replokal, instrument, stärkare, sångare, bassist och trummis. Småsaker enligt oss. De små problem vi hade var dock: Vi hade inga pengar till instrument och stärkare, och vi kände inga människor vi kunde ta in i bandet som kunde spela.
Under den här tiden hängde vi en del med två tjejer som hette Helen och Madde, dom var schyssta, det är dom fortfarande. Hur som helst så var det dom enda vi kunde tänka oss att ha med i ett band så vi frågade om dom ville. Det var ju lite tråkigt att dom var tjejer och just då var vi av någon anledning inne på att band skulle bestå av killar. Hur som helst tackade dom ja. Helen hamnade på bas och madde på trummor. Sångare fick bli ett senare problem, Linus fick sjunga så länge.
Vårt andra problem med utrustning löste vi helt enkelt genom att vi hyrde in oss i en replokal på Sensus. Då fick vi repa 2 dagar i veckan varav en gång med ledare, det var himlen.
Vi fick en ledare som hette Andreas. Ärligt talat så tror jag fortfarande att det är hans förtjänst att jag håller på med musik. Det var omöjligt för en kille i åttan att inte imponeras av hur han bara hörde låtar en enda gång och sen spelade precis som det var. Det var verkligen sjukt svåra låtar vi gav honom:
"Shoreline" och "Underground" med Broder Daniel, "The Passenger" med Iggy, "Revolt III" med Kent, jag fattar inte hur han kunde lista ut dom...
Bandet tog lite fart i alla fall, men det får bli nästa historia!
Kommentarer
Trackback
